creole

Äntligen hemma igen, kändes så sjukt bra att sitta upp på sin egna häst, helt crazy!! Allt passade så bra, sadeln, hästen, ridhuset.. Ja.. Fanns bara positiva saker med att komma hem till Flunkus igen!


Här får ni en gammal bild på snyggingen för att jag inte orkar lägga över bilderna från datorn!!

Eftersom jag åker bort imorn så vart jag tvungen att göra rent mina grejer, och mina ridskor + chaps stod faktiskt högst upp på listan..


Woop, fin skillnad iallafall! Tog två lager för säkerhetens skull, så det kanske ser lite propert ut tills på måndag.

Det finns för det mesta alltid något man saknar. Må det vara ens favoritgosedjur då man var liten, till en vän man förlorat, eller en strumpa som försvunnit i tvätten. Alla saknader tar man på olika sätt, vissa enklare än andra. Saker man kan komma över rätt snabbt är för det mesta ingen riktig saknad på samma sätt.



Jag har varit med om en hel del "saknader", allt från vänner som flyttat från landet, eller som helt enkelt inte bor tillräckligt föra för att jag ska kunna träffa dem tillräckligt ofta. Till strumpor som jag undrar vars dem tagit vägen tack vare den jäkla tvättmaskinen, ett par benskydd som gått sönder eller till ett träns som hästen vuxit ur, ett spel som inte längre finns att få tag till, till minnen, djur & människor som itne finns längre.

---

Den som jag saknar absolut mest, vars död jag troligtvis aldrig kommer komma över, är våran förra häst Tariz. Även om han var gammal, 31 år då han gick bort, så kom det fortfarande som en chock för mitt 14-åriga jag. Han hade alltid funnits där för mig, ställt upp i vått och torrt, lärt mig allt jag kunde, och bara varit den bästa vän jag haft. Han var aldrig min, han var mammas gamla häst, men de sista åren så var det jag som red honom, kanske för att jag inte krävde så mycket, jag skulle ju bara lära mig att rida? Han var en riktig liten buse, även om han även var världens snällaste som orkade stå ut med mig, även om han inte alltid har varit det!

Jag minns hur deprimerad jag var då han inte fanns mer, jag minns mina sista ord till honom, sista gången jag såg honom. Jag ångrar så mycket, men det finns inget jag kan göra. Jag saknar honom något enormt, men jag tackar honom samtidigt för allt han lärt mig, och för att han funnits där.

---

Desamma gäller även mina ponnyer. En av dem har det riktigt bra, klart man ångrar att man blivit äldre och längre, och blivit tvungen att göra sig av med dem, så är jag nöjd med hur en av dem har det.

Min "syster" som ponnyn jag hade längst, Näsuddens Emma, nästan 6 år, tävlas idag upp till msv a med sin nya ryttare, som älskar henne troligtvis lika mycket som jag gjorde, och hon har det suveränt, jag kunde inte gett henne ett bättre hem. Även om jag gärna hade velat haft kvar henne, så visste jag att det var taskigt mot en ponny jag både var för stor för, och som älskar att tävla, träna och att visa upp sig.

Dessvärre kan jag inte säga det med den andra ponnyn, Good Fello, som jag inte hade så länge pga tidsbrist, men som jag la ner mycket tid på, mest på förtroendet och få honom säker, han var en mycket olycklig ponny då han kom, tidigare misshandlad och rest runt för mycket. Han ångrar jag djupt att jag sålde, även om han var en av den svåraste ponny/hästen jag ridit så har han ett hjärta av rent guld. Jag önskar jag hade kunnat sett in i framtiden så han kunde fått det lika bra som Emma, men det är lätt att vara efterklok, och jag skulle inte tveka om jag hade resurser att köpa tillbaka honom.


  

---

Over and all, trots all denna saknad (vilket nu bara handlade om hästar, haha, vilket inte är så förvånande eftersom det är det enda som verkligen stått mig riktigt nära, förutom gamla katter och så också, men det har jag varken bilder, och få starka minnen av.) så lever jag rätt bra idag, right? Glad och positiv, för jag har ju ändå trots allt världens bästa häst idag som är en kombination av alla hästar jag tidigare haft, plus det lilla extra..



(Nu vart det ett litet känslosamt inlägg, men har lite fantasibrist såhär på bloggfronten, but watch out! Snart kommer jag med lite mer nyheter, och lite oaktivitet, tyvärr.)

Klart att inte allting är så perfekt som det framstår hela tiden. Det finns alltid mer nedgångar än uppgångar, men det är de små momenten då allt klickar och flyter samman som väger upp det stora hela. Det kan gå så dåligt en dag att man gråter i slutändan, men man tar sig själv i kragen och lär sig av det hela, och tillsist går det faktiskt bra. Man får ta tiden att lära sig, att bli starkare och visare, men framför allt för att få allt att funka så perfekt som det verkar. Inget är perfekt, en sådan definition finns inte. Det någon tycker är perfekt, finns det alltid någon som inte håller med om det, därva den stora svårigheten med att uppnå perfektion.


Men du är ändå min Prins ♥

Glömde skriva att jag köpte lite nya grejer till Flunkus igår!


Ett nytt träns! Från GlennGordon, remontnosgrimman är specialgjort för att den inte ska glida ner och sitta över luftvägarna, supersmart! Pannbandet är pärlor och Swarovski. Även om jag tycker pärlor är lite tjejigt och mer för dressyrryttare så gillar jag det ändå, jättefint kvalité också.
Vart lite trött på att rida omkring med brunt träns och svart nosgrimma, vars nosgrimmor inte passade riktigt bra heller, har fått låna två, ena är lite stor och den andra är lite liten. Så nu har man ett komplett som matchar istället!


Ett nytt tävlingsschabrak som matchar min kavaj tills jag har råd att köpa en ny. Från Eskadrons nya kollektion Next Generations, sjukt snyggt irl och väldigt bra passform!

Tävlade idag på Salaortens RF, debuterade 1m. Först då jag red på framhoppningen så tyckte jag hindrerna såg höga ut (lite patetiskt, med tanke på att LA dvs 1m på ponny var ingenting för mig.) Men efter att ha hoppat fram lite på en helt fantastiskt häst så kändes det bättre.

Men på banan kändes det dubbelt så bra! Visst, han kom lite nära på två hinder men klarade ut det jättefint! Han har ju en sådan stor galopp, och det var en kombination med oxer - räcke, 2 galoppsprång och den lutade ner. Tur i oturen så kom han nära på första, och höll på att glida ur, men fick med hans ytter så han hoppade det andra fint! Sista hindre var även en mur som de flesta hade problem med, han var lite tveksam, men la om benen så hoppade han den galant! Han hade så jämn och fin galopp igenom allt, samtidigt som han lyssnade bra och gick på framåt, även om han var lite trött för jag råkade börja rida fram lite tidigt, det tog längre tid än vad jag trott.

Är så jäkla stolt över Flunkus, de tre senaste tävlingarna har han gått felfri alla gånger! På träningen i tisdags var han gratis och jag hade inget hopp alls om honom, men nu är han inte till salu, och det kanske går bra ändå i framtiden.

Nu taggar vi för nästa söndag då något annat spännande händer, och sedan den 2a September då nästa tävling är!

Eftersom jag har något underbart som kallas för insomnia, så bävar jag ofta inför tävlingar, dagen innan, då jag ska sova. Då jag tävlade ofta och på ponny så sov jag kanske 3 timmar per natt, och eftersom jag också redan är jättedålig på att äta frukost så gjorde inte det saken bättre. Så tom i magen och i huvudet kunde jag tävla, det gick bra, tills jag hade hoppat klart banan och mådde lagom illa. 

Så på senare år införskaffade jag mig en taktik som funkar väldigt bra; dygna eller sov vääldigt lite dagen innan tävlingen, så man är jättetrött natten till tävlingen och sover bra och länge, vilket faktiskt har funkat för mig.

Därför sitter jag här, klockan 6 på morgonen, fortfarande inte sovit, och väntar ut tills jag kan börja göra grejer, lite för tidigt att börja städa och fixa ordentligt här hemma.. Menmen.

SORF på lördag då, lite smånervös faktiskt, vi ska debutera 1m då, på gräs och allt!! Hoppas han håller sig i skinnet, för idag var han lite halvt galen, rätt för allt och jättepigg och alert.. Lite för alert för att ha gått 1 hårt hoppass och ett hårt dressyrpass, ska trimma lite lätt idag, ev tillsammans med Stina som också ska tävla imorn. Putsa grejer och häst, och sedan försöka fixa iordning sina egna grejer om man har tur!


Flunkus på tävlingen i Hofors sist, fina hästen min ♥

Igår förtjänade jag en klapp på axeln för min produktivitet.

Gick till min sömnterapeut, bytte klocka, bråkade med af, hoppträning, städade hela lägenheten, diskade & lagade mat. 
Jises, var längesedan jag gjorde så mycket på en dag, och tack vare att jag har varit på sådant nedstämt humör och inte orkat göra något alls knappt, så är detta ett enormt framsteg måste jag säga! Vart lite förvånad själv faktiskt, även om jag bara sovit runt ~4-5h så somnade jag runt 5-6 i morse ändå, oops. Vaknade runt 10 av ren automatik, kroppen är lite väl inställd på detta nu så jag knappt får sova ut, wellwell.

Idag ska jag ringa lite samtal som jag alltid blir så jäkla nervös att ringa om, kan det inte vara enklare så man slipper nervositeten? Och att alla ställen ska ligga så jäkla långt bort, och i fel städer. menmen, vill man så måste man, eller något. Right?

Sa fixa god mat ikväll, och rida Finkus, sedan får vi se vars kvällen tar mig!

Ledig i några dagar nu! Senare idag blir det sömnterapeut, springa lite ärenden och sedan hoppträning! Får hoppas att Finken (och jag) beter sig bra på träningen, så vi kan få lite bra känsla inför tävlingen på lördag, som jag är lite nervös inför!

Taggar lite fint allt möjligt (speciellt cosplay bland annat, och lite andra fina saker, hehe.) med Tina, samtidigt som jag vill falla ner och sova, och min Husband gick precis och la sig, attans bananer! Man själv kanske borde sova? Helgen har tagit mycket stryk på en psykiskt.

Hoppas dock att något positivt kommer ut från min terapeut imorn, min insomnia är hemsk, igen.


Saknar detta stället något enormt också, Reykjavik, Island!

Då har jag anmält mig och "lill" Finken till två tävlingar, den 18e i Sala och den 2a i Västerås! Blir en varsin 1 meter på båda ställerna, debut i "riktiga" klasser nu! :)

Finken är så himlans fin på tävling, faktiskt mycket finare än hemma att rida. Han blir mer vaksam på en, han är fortfarande lite feg ute, så han litar verkligen till 140% på en ute. Det känns riktigt bra att man får det förtroendet av honom då man är ute, det känns verkligen bra att han litar såpass på en att han låter mig bestämma allt, tempo, takt och avstånd, han är verkligen världens coolaste häst!
Jag kan fortfarande inte förstå att han är min, lilla buspojken.

Nu har det gått en vecka sedan nc var. Jag har abstinens, jag vill bara tillbaka, träffa folket igen och ha det allmänt bra. Det var så fantastiskt underbart, mött världens bästa folk som jag ska träffa igen i December, men det är ju lång tid kvar tills dess, kommer man stå ut?


Jag och min "broder" som spärrar, tack vare att jag hade så mycket energi över på lördagen att jag sprang på väggarna..

Vill bara tacka alla som jag mötte som gjorde helgen till den bästa ever!


Min man & jag (våran otp canon pairing är Paku, tyi!) som "han" har ritat.

Ja, ska jobba senare idag, men ser inte alls fram mot det, kan gärna vara kvar hemma och snacka med folk, gosa med pånihezten och bara ta det lugnt. Första gången jag är själv på nästan 4 veckor.. Hur ska jag klara mig?? Förhoppningsvis får jag besök nästa månad ett längre tag, om jag inte tar mitt pick och pack och drar..?


Jag & prinsen på träningen i torsdags!

Nej, nu ska jag lyssna på GanGnam style och hoppas att December kommer snart, samt tagga DenSu med Tina.. Tjingaling!