creole

Jag börjar nästan tro att det är något fel på mig. Varje gång jag drömmer så är nio av tio drömmar mardrömmar. De är hemska och brutala drömmar, och med risk att låta psykiskt störd så kommer jag skriva lite om den jag hade precis nu innan jag vaknade.

Det verkar gå en röd linje genom hela mina mardrömmar. Jag kan i stort sett inte se.
Ni vet när man håller på att somna framför TVn? Och ögonen saaaakta stängs. Precis i den stunden när man ser väldigt suddigt, och ögonen närmar sig ögonlocken (rullar lite uppåt) - precis SÅ är det. Konstant i mina mardrömmar. Och hur jag än försöker se så kan jag helt enkelt inte göra det. Jag ser bara suddiga figurer, plus att allting snurrar. Nästan som om jag vore onykter. För det första är ju det förbannat frustrerande, för det andra så gör det ont - i drömmen.

I natt "drömde jag" i min dröm. Det var som att jag somnade ytterligare en gång i drömmen, som i sin tur blev till en mardröm. Det var så jävla verklighetstroget, och trots att jag inte kommer ihåg allt, så var det i princip att jag var ett sånt här "medium", varav alla andar verkade vara jättearga på mig. För dem slog mig och viskade saker i mina öron - varav jag var fullt uppe i att försöka SE något konkret i stället för bara skuggor. Det enda jag kommer ihåg att jag lyckades urskilja var en flicka som bortsett från ögonen inte hade något ansikte. Munnen och näsan var som överstrukna med hud. Till slut vaknade jag - i drömmen då. Jag kunde känna hur hela min kropp gjorde ont, men det var en speciell smärta som befann sig i ögonen.

När jag pratade med pappa och hans fru, Gittan, om det, så ville dem inte tro på mig. Av någon anledning så tvärtvägrade dem bara, vilket jag fann väldigt konstigt eftersom att pappa alltid ställt upp för mig. Jag bad på mina knän att dem skulle hjälpa mig, kalla dit ett medium eller ge mig medicin. VAD SOM HELST så att jag skulle slippa uppleva det där igen. Men de fortsatte vägra.

Vilket leder oss till den värsta och sista delen i drömmen:

Jag blev så förbannad på dem så att jag skulle åka in till stan och träffa Niclas. När jag gick in i badrummet och skulle såg mig i spegeln så... Ja, fy fan. Mina ögon var gråa. Ni vet sådär blaskigt gråa som ögon är när dem "dör", varav det ena ögat skelade lite. Dörren till badrummet smälldes igen och när en figur började uppenbara sig i spegeln, så vaknade jag till slut.

Jag vet egentligen inte varför jag började gråta. Jag tror att det var för att ögonen såg ut som de gjorde och att det berodde på att jag kämpade med att se trots att ögonen i sin tur vägrade att öppna sig. Detta är ju ett upprepande fenomen i mina mardrömmar, så när jag vaknade var jag säker på att det skulle hända på riktigt om jag inte gjorde någonting åt saken. Detta var såklart när jag fortfarande lite omtumlad och i stadiet på morgonen där man inte tänker riktigt klart.

Nå väl! Det har var ju långt ifrån den värsta drömmen jag har haft, men det är nog den enda som jag har vaknat upp till och börjat gråta åt i efterhand. Om det här med mardrömmar fortsätter vara en vana så måste jag nästan berätta om mina top 3 mardrömmar. För dem är riktigt vidriga.

Fett taggad inför BEAT idag! Nu ska jag äta lite frukost och sen fara in till stan och möta Hanna. Sen ska vi väl shoppa lite och sen ska vi hem till mig och börja fixa oss! Yeeey! :D