creole

Speciellt på hösten, allt blåser och det är tomtar bakom varje sten och pumor runt varje hörn. Hästen var skvatt galen och rätt för exakt allt. Sen att en liten kvist hade trillat ner på grusvägen slutade nästan med jordens undergång. Ja, den kunde ju faktiskt ha bitit en i tårna.
Efter ett halvt intensivt pass i paddocken med en häst som hade alla benen mer i luften än på marken så skulle vi skritta till stallet, och Anne öppnar dörren till skritten och vips så tänker Finken "Mamma, jag ska rädda oss båda från det dära monstret som ska sluka mitt sto!" Och plötsligt så var vi högt uppe i luften och nästan i grushögen..

Ja, man kan inte göra annat än att älska hösten..