creole

Något jag är grymt imponerad av då det gäller min häst, är hans coola temperament, och speciellt på tävlingar.

Då han var 4 och vi åkte på hans första tävling någonsin, och bland de första gånger vi åkte med honom (träning som tävling.) var en pay&ride i närheten. Han var lite nervig och stod och gnäggade rätt mycket, men inget dumt gjorde han, alls! Jag fick även hoppa upp, och rida fram utan några problem alls. I ridhuset under programet var det en helt annan femma, för galoppfattningarna satt inte riktigt ;) Men det var bara en kul grej att pröva!

Han har alltid utvecklats något enormt i huvudet och i sin kapacitet, han blir bara roligare och roligare att ha med sig på tävlingar, och att tävla på. Visst, han är fortfarande en liten skrikpelle som tror att han fortfarande är en hingst, men nått dumt skulle han aldrig få för sig att göra!

Han står snällt på tävlingsplatsen där du ställer honom, du får sitta upp och hålla på hur mycket du vill med honom, han går fram överallt (ifall han tvekar lite så går det alltid att övertala honom.) På banan tvekar han inte, skulle han stanna på ett hinder så vet man att något är fel, jag har även hoppat hinderstöd på honom i hoppningen för vi har kommit så fel!

Titthinder är inga problem, höjden är inga problem, piloten ska bara lära sig att rida lite bättre och sitta ner i sadeln då hästen hoppar stooort över hindret!

Han kanske inte alltid är den bästa hästen att hoppa hemma på träning, då ibland går det helt suveränt, och nästa gång så vill man bara gråta och hästen är gratis. Men sen får man tänka på att han bara är 5, inte riden så mycket, och han lär sig hela tiden. Jag själv glömmer bort det, då han är så lättlärd och villig, men väldigt känslig, och har eget tycke och tänke på saker och ting.

Det är dock, konstigt nog, roligast att rida honom på tävling, för man märker hur mycket han gillar det. Han blir nyfiken, vaksam, väldigt lyhörd och gör alltid sitt bästa. Jag är knappt nervös längre då jag tävlar, för jag har en sådan fantastisk häst att tävla tillsammans med, och jag vill bara tävla mer och mer för varje gång vi har avslutat ritten!

Även om jag saknar min gamla ponny, och att tävla med henne, så måste jag ändå erkänna att tävlingar med honom är dubbelt så mycket roligare. Visst, henne kunde man vinna med sekunder, men inte lita på. Han kanske också kan bli en sådan då han blir äldre, men nu är han trygg och helt fantastisk, och han kan stå i transporten! Jag är bara så himlans tacksam över att jag har fått chansen att rida, och ta del av denna häst, att få stolt kunna säga att man är ägare till hästen, och veta varje dag då man kommer till stallet att denna fantastiska häst är ens egna. Det gör mig verkligen lycklig, och jag vill tacka Van De Heffinck att jag fick köpa honom, och familjen Zeiloth för att dem visade honom för mig, och lät mig köpa honom också!