Konsten att flyga
Varje gång man hoppar denna fantastiska individ känns det som fan flyger, högt upp i det blå och aldrig tycks landa. "Hur vet du att han är så speciell att hoppa?" Jag har hoppat en del hästar i mitt liv, stora som små, ponnyer och stora hästar, men aldrig har det varit desamma känsla som jag får på honom. Han lyfter, och han tycks aldrig landa. Du är i luften i evigheter känns det som; även om det bara handlar om någon sekund. Han gör det han ska göra utan att det egentligen ska vara speciellt, men det är det. Du har tid att tänka, samla dig och förstå vad som sker innan du är på marken igen.
Det är som magi nästan, trollbunden av det och man vill aldrig sluta, man bara sitter och ler.
Finken
Världens finaste Prins ♥
Häst & ponnyer
Fick frågan av mamma idag då vi var i stallet vilken av Finken och Puff jag tyckte bäst om. Det var en väldigt svår fråga eftersom jag tycker väldigt mycket om de båda hästarna, fast på olika sätt!
På Puff har jag nog haft roligast, då jag har gjort en hel del bus och 'tokiga' saker med henne igenom de åren jag hade henne. Jag lärde mig en hel del och tog mig högt upp i klasserna med en ponny som gick från att tycka jag skulle hoppa 50cm själv till att få vara med i elitlaget! Även mycket race i skog, barbackaturer över åkrar och upptäcksfärder.
Med Finken har jag nog dock lärt mig mest, både ridmässigt, hästmässigt och utvecklingsmässigt. Han är sin egna lilla personlighet men med världens hjärta av guld, till skillnad från Puff som gärna ställde till det ifall hon fick. En häst som ställer upp till 200% och är tacksam för det han får.
Så jag drog slutsatsen att Puff var som min syster, och Finken mer som min son. Iallafall hur man ser hur jag behandlade deras saker och allt. Med Puff var lite lite ta var dag som kommer, schabraket kan man använda 30 gånger om det inte är för skitigt eller blött, de får gärna hänga kvar på sadeln, grejerna gjordes rent då de var nödvändigt. Med Finken så ska allt vara på sin plats, schabraket av och viks ihop eller hängs upp så de torkas, allt ska vara rent och snyggt, är det skitigt görs det rent.
Två hästar som är vädligt lika, men samtidigt så olika de bara kan bli.
Första veckan efter jag fått hem henne, tror jag var 12 år här och hon 4 haha!
Sen har vi ju självklart min gamla ponny Fello, fast han är nog mera som en trotjänare till hund. Han fanns alltid med, fann sig i allt, men ifall de behövdes då jäklar satte han fart! Den hästen jag hade mest sympati för pga hans förflutna, nog den hästen som jag varit mest försiktig i all hantering med.
På Puff har jag nog haft roligast, då jag har gjort en hel del bus och 'tokiga' saker med henne igenom de åren jag hade henne. Jag lärde mig en hel del och tog mig högt upp i klasserna med en ponny som gick från att tycka jag skulle hoppa 50cm själv till att få vara med i elitlaget! Även mycket race i skog, barbackaturer över åkrar och upptäcksfärder.
Med Finken har jag nog dock lärt mig mest, både ridmässigt, hästmässigt och utvecklingsmässigt. Han är sin egna lilla personlighet men med världens hjärta av guld, till skillnad från Puff som gärna ställde till det ifall hon fick. En häst som ställer upp till 200% och är tacksam för det han får.
Så jag drog slutsatsen att Puff var som min syster, och Finken mer som min son. Iallafall hur man ser hur jag behandlade deras saker och allt. Med Puff var lite lite ta var dag som kommer, schabraket kan man använda 30 gånger om det inte är för skitigt eller blött, de får gärna hänga kvar på sadeln, grejerna gjordes rent då de var nödvändigt. Med Finken så ska allt vara på sin plats, schabraket av och viks ihop eller hängs upp så de torkas, allt ska vara rent och snyggt, är det skitigt görs det rent.
Två hästar som är vädligt lika, men samtidigt så olika de bara kan bli.
Första veckan efter jag fått hem henne, tror jag var 12 år här och hon 4 haha!
Sen har vi ju självklart min gamla ponny Fello, fast han är nog mera som en trotjänare till hund. Han fanns alltid med, fann sig i allt, men ifall de behövdes då jäklar satte han fart! Den hästen jag hade mest sympati för pga hans förflutna, nog den hästen som jag varit mest försiktig i all hantering med.
