creole

Det finns många dagar, då jag kommer hem från stallet och undrar vad fan jag håller på med egentligen. Varför jag inte ger upp, allt är värdelöst, jag är värdelös, och allt bara går åt skogen. Inget går som man vill; hästen går som han själv tycker, och allt blir bara pannkaka av allt.

Men sedan finns det dagar, som idag. Som börjar helt åt skogen, man får dendära känslan av värdelöshet och sorgen av att man inte kommer någon vart, man står bara stilla. Man vill bara göra sig av med allt och leva ett annat liv, säga tack och adjö och köra ett annat race.

Men sen då bitarna börjar falla på plats igen, så försvinner alla de negativa tankarna. Då man har tid att tänka på hästens form, sin egna form, och allt runtomkring försvinner. Att man är på den platsen man alltid velat vara; och alltiv vill vara. Man känner sig duktig, som om att det kanske inte är omöjligt, Men främst av allt: det är där man hör hemma..




bland de två bästa vyerna jag fått chansen att se ♥