creole

Som jag har sagt tidigare så har jag börjat skriva en bok (åtminstone hoppas jag att det kanske blir en). Så jag tänkte posta ännu en liten sneak peak här!
Att säga att jag har haft brist på inspiration vore en lögn. Det har kliat i fingrarna på mig, men mellan allt plugg har jag inte haft tid att skriva på flera månader! Så i helgen har jag suttit och skrivit en hel del - under ungefär en veckas tid har jag lyckats skrapa ihop 15 ytterligare sidor. Just nu har jag kommit 34 sidor and still going strong.

För de som inte vet så handlar det om Nicoline Stanford, som får ett telefonsamtal att hennes pappa blivit överkörd och dött. Så hon lämnar sina studier i San Fransisco och åker tillbaka till England för hans ceremoni och papperarbeten (fortfarande kluven om det ska utspela sig i Newcastle eller London - lutar mer åt London just nu). När hon anländer börjar det hända konstiga saker kring henne, blablabla.

Vill inte avslöja så mycket, men det är en fantasy som utspelar sig i nutid och handlar om änglar, demoner och andra övernaturliga väsen.

Var det så här min pappa också hade dött? Var det en bilolycka som låg bakom hans död? Var det verkligen så enkelt?
Jag började inse att saker och ting kanske inte var som de verkade. Men en sak var säker; jag skulle inte dö idag. Plötsligt kunde jag känna hur känslan av rädsla sakta tynade bort, och ersattes av ilska. Instinkter som jag inte visste att jag hade sa åt mig att det var dags att slå tillbaka. Jag skrek. Trots att jag var arg, så blev jag chockad över att höra beslutsamheten i min röst när snarare ett vrål kom skjutandes upp ur strupen på mig. Jag knöt handen och i samma stund som jag vände mig om, slungade jag näven så hårt som jag möjligtvis kunde åstadkomma mot min mördare. Jag hann knappt uppfatta vad som hände. Jag lyckades se vad som verkade vara en mörk skugga av en man, i en svart rock med en stor huva som hängde över hans huvud. Min knytnäve landade perfekt i sidan av hans ansikte och i och med min beröring uppenbarade sig ett ljust sken, som i sin tur avslöjade att han inte hade något ansikte över huvud taget. Jag hann inte reflektera över det mörka fenomenet innan jag slöt ögonen och slängde upp mina armar framför mitt ansikte. Ljuset var så starkt, och följdes av en tryckvåg så kraftig, att jag slungades bakåt. Jag träffade hårt väggen bakom mig och föll sedan ner mot golvet.

Dam-dam-daaaaam!
Varför det uppenbarar sig ett ljust sken när hon rör vid skuggen kommer uppenbarligen förklaras. Och vad skuggan är, vilket hon inte vet än. Obviously.
Och sen måste jag bara ge mig själv credit för att ha skapat världens bästa manliga karaktär. Han är så cool att jag dööör. Jag är så nöjd med allting just nu! Detta kommer bli a.w.e.s.o.m.e!