tjenahallå.



Det är typ galet vad stolt jag är över min häst, ibland glömmer jag totalt bort, vilket är rätt ofta, att han egentligen bara är barnet på 5 år.

Igår på tävingen var han så himlans cool. Han var lite nervig då vi lastade ur och bilarna körde på gruset, ett ljud han inte hört förut. Men så fort han fått på sig grejerna och jag sitter i sadeln är han så jäkla cool! Helt lugn, går fram överallt och gör allt jag ber om. Han verkligen litar på mig känner jag, för han tvekar inte om jag uppmanar honom att gå till något läskigt.

På framridningen & utanför runt allt så var han helt lugn, gick omkring och kikade lite med öronen spetsade överallt, kolade runt alla hörn och kanter. I ridhuset var det tugnt och dammigt och trångt, lite tråkigt faktiskt, men Finken pinnade på och lyssnade riktigt bra på övergångarna och tempoväxlingarna.

Det enda riktigt problemet var på framhoppningen över lilla krysset. Han var så shockad över det att han inte förstod att han skulle hoppa riktigt de två första gångerna, men sedan kom han igång ordentligt! Hoppade som en katt, stort och luftigt, hann knappt få tag i honom efter hindret innan vi vart tvugna att svänga för han hoppade så långt!

På banan var han återigen cool, kollade inte på hindrerna alls, var inte rädd för vattnet fastän halva banan låg under vatten. Han hoppade allt stiligt, tog inte det "extra" osäkra klivet utan hoppade hellre av stort, vilket resulterade i fina och luftiga och välhoppande språng! Vi kom lite nära på vissa hinder tack vare mig, så då petade han, men han gillar inte att riva, så hindret efter tar han i lite extra! Det negativa var dock att han tyckte att det var lite för kul, så han glömde totalt bort att jag var där, och drog iväg mellan hindrerna, vilket han aldrig gjort förr på det viset! Lite roligt, men samtidigt inte, då jag gärna vill ha koll på honom.

Men överlag så ska han ha mycket beröm, vi skrittar ut själva utan problem, börjat hoppa fälttävlanshinder, han älskar att hoppa bank, man kan spraya honom med flugsprayen utan att han dör av ljudet, han hoppar allt, lyssnar riktigt bra i ridningen, ja.. Jag han är ju lite dryg ibland, men man får ta det med ro, han är trots allt en liten snorunge. Världens bästa häst!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0